|
  
Jag vet faktiskt inte varifrån jag fått mitt vandrings blod!
Men det kanske är så att jag redan som liten
varit van att följa med pappa och mamma på "tur".
Jämt och ständigt var det nya utflykts orter..
Torbjörn, pappa, jag och mamma på en av dom otaliga utflykter vi varit
Det finns och fanns såå mycket vackert att se.
Jag vet inte hur många mil som min familj har vandrat på Sörmlands leden.
Kommer mera därifrån i mån av tid.
Det första som jag gjorde var att ta med min
"Dalkarl" till Norge.
Detta otroligt vackra land! Bland det första vi besökte var Rjukan
där tyskarna under kriget framställde "Tungt vann"
 
 
Vi tyckte det var så vackert så vi tog en heldag på oss och GICK över ravinen!
Eftersom jag är lite höjdrädd var det med
skräck blandad förtjusning som jag lyckade gå över bron.
Nästa resa beslöt vi skulle gå över Hjölmodalen mot Kjeaasen.
Vi var så nyfikna, så vi bara fortsatte uppåt och uppåt,
ända tills Torbjörn sa att det var nog bara en vandrings väg mot toppen.
Oj, oj vi åkte med skräckblandad förtjusning tills vi kom fram till en liten,
SÄGER LITEN vänd plan.
Där klev jag ur bilen medan Torbjörnförsiktigt vände bilen
så vi kunde starta nerfärden igen.
DÅ, började det att regna så vägen blev som lervälling.
Aldrig i mitt liv har jag väl varit så rädd som då!!!!
Krampaktigt satt jag och höll i mig bilen vid varje sväng nerför.
Då vi sent om sider kommit ner för berget såg jag att Torbjörns byxor skakade.
DÅ erkände han, att han verkligen varit rädd.
Här står Torbjörn utanför bilen och tar en paus
innan vi orkade tänka på vila och matlagning.
Som tur var så fanns det söta lamm när vi kommit ner,
det var en välbehövig rast innan middagen.
Vi har lite konstiga matvanor när vi gör våra utflykter.
Jag hade av en händelse läst boken av Bror Ekström.
Där han förde mej med på hans och hans hustrus spännande upplevelser
till världens otillgängligaste fjällgård, gården Kjeaasen i Norge.
 
Hans ingående kännedom om fjäll och fjällfolk
gör att man känner sig själv vara med redan från första sidan i boken.
Sedan följer händelserna slag i slag.
Se vidare påResor Norge
Maria och Janne förundras över konstiga stenar.
 Vid Siljans strand
På toppen av Fryksås
 
Torbjörn beundrar Ormgranar som växer i Hornberga i Orsa 
Janne och Maria vid Strömpartären.
Vi Hyrde en stuga av besparingsskogen genom "Trollet" i Noppikoski Man kan hyra stugor å fiska.
 Trots att det regnar är det skönt vid Uvberget
När inte Maria och Torbjörn går på stubb jakt.
Vid Vässijärvi dammen
Så passar dom på att ta sig ett dopp i Klarälven
Dopfunten i Sälens kyrka gjord i sälg
Torbjörn faller i trance över sådana fina hantverk.
 Torbjörn vid Trängslet dammen
Kjell och Torbjörn på väg till Andljusvarden
Sveriges sydligaste kalfjäll En liten promenad på 1,5 tim
Lite tungt tyckte jag nog att det var i början på April.
Stövlarna fastnade.
Men nog var det värt det .
När vi sen såg den otroliga vidden och åt den medhavda matsäcken.
Då var det verkligen värt allt besvär. Både Kjell och jag var glada och trötta.
Vägen gick lätt, fram på eftermiddagen
då solen torkat upp en del snö, när vi påbörjade vår vandring hemåt
Maria vid Njupeskär, Mörkret.
En skön heldags utflykt
Maria vid Njupeskär
lite rädd för det enorma vatten fallet.
Kjell, Torbjörn och jag vandrade
upp till Gavle fäbodar som en vän har.
En promenad på några timmar.
En sån fantastisk målning på dörren
hade en släkting till Eivor gjort
Maria och kusinen Petra på skogspromenad
Lite backigt var det allt
På väg från Pilkalampnoppi
Maria, Petra, Anki
 
Vid pilen syns brandtornet i Pilkalampinoppi
Maria leker med pojkarna när hon fiskat
Med far och mor på väg till Stockholm vid Sala
Vi besökte Dan Anderssons Luossa
Rinnande färskt vatten är en gåva
Tänka sig att Dan Andersson bott i denna lilla stuga
När vi åkt från Luossa kom vi till ett Naturreservat vid Hartjärn
Torbjörn som gillar gamla träd hittade den här gamla Läke tallen..
Smöjtall. Tydligen något man drog barnen igenom förr.
Intressant att lära sig
Naturligtvis var han tvungen att prova att ta sina reumatiska händer genom trädet.
Vet inte om det fungerar men tron försätter berg, sägs det
Maria och jag har allsångskonsert då vi var på väg till Norge 
Mora
Dalarna
 TOMTELAND
 
Maria och Janne utanför Tomteland i Mora
Här sitter dom i Tomtens stol
Tänk att ha en sån fin släde..
 Grönklitt
 
Torbjörn står högst upp vid toppstugan i Grönklitt
Här är själva Toppstugan, straxt nedanför
håller dom just nu på att bygga en amfibieteater
Det är precis där björnarna och lodjur och vargar,
rävar är
  
Nu är det Babyboom i Björnbarken
Det är Europas Största Björnpark 217 000 kvm
Förra året kom dom sibiriska tigrarna och nästa år kommer det
isbjörnar.
Björnmamman Freja har tre björnungar. Det var svårt att se hur
många ungar
vargfamiljen fått. Lodjuren har också fatt smått liksom berguven
som ruvat under våren.
Det blir mycket bäbisar säger Susanne Linderberg, djuransvarig i
Björnparken
Kamtjatkabjörnarna Sofia och Peter, Han som är ganska stor då
han mäter
lite över 3 meter när han står på bakbenen och väger
570 kilo
Det finns 17 st brunbjörnar i Björnparken
så det är Orsas bästa turistattraktion
Här har vi gått upp till högsta punkten vid liftarna
Man ser Orsa sjön och Siljan ligger bakom
Utsikten från andra hållet mot Näckådalen
Vid fikaplatsen där både Orsasjön och Siljan syns
Straxt nedanför har dom nyligen fått dit Sibiriska tigrar
Eftersom Torbjörn fullkomligt älskar träskulpturer
var vi vid ingången till Björnparken
Det står väldigt fina skulpturer i trä vid ingången
Torbjörn faller i trance när han ser så fina alster.
 
Vi har roligt på våra utflykter.
Inte alltid man får Tårta när man är ute och tältar..
men filmjölk med färska bär är inte så dumt det heller.
Med Far och Mor på utflykt till Stallmyrkojan
Det finns mycket att se om man har det intresset som vi har, åt
forntiden.
| 
