Maria
Sundin
Maria är en liten ängel som jag kom i kontakt med när hon var 4år.
Jag arbetade natt under
7 år på en institution som heter Björnkulla vårdhem .
Där bodde denna underbara unge. Hon fick hjärn hinne inflammation vid födseln.
I mina ögon var hon en liten ängel
utsänd att lära oss alla lite om livet
Under en storstrejk
-77 började jag fundera över om jag inte kunde ta hem Maria.
Med en förstående familj och med ungar som älskade Maria som sin egen lillasyster skulle det aldrig ha gått.
Men hundar (3st shitzhu)
och hembryggt äppelvin är själva livet
Vi fick så småningom kontakt med Marias föräldrar.
Jag minns
det första mötet som nervöst och lite svartsjukt Men jag behövde inte
alls oroa mig.
Sune och Sylvia är helt underbara människor!
Efter att ha presenterat oss föll vi i varandras armar och pratade och pratade..
Dom har två barn till, Micke och Åsa, som kom
jättebra överens med mina egna barn.
Sylvia och Sune, Micke och Åsa, Maria och jag
bakom Maria i rullstolen.
Änglar finns.
Vi kan inte se dom men vi kan ana deras närvaro
I naturens fantastiska värld
Bara vi ger oss tid att se...
Vi åkte på gemensam träff med andra föräldrar till utvecklings störda barn.
Vi skrattade och badade,
vi var ute och gick tillsammans.
Efter det fick Maria vara hos oss. Hon fick följa med på semester.
Hon var med oss överallt
Hundarna Sazza och Akita vaktade
henne noga.
Sol och bad gjorde gott för lilla Maria, även för min Maria.
Trots hennes väldiga kramper, så var det ett evigt kramande och pussande.
Världens puss gurka
Till och med min son Kjell kunde inte låta henne vara.
Min pappa gosade med henne.
Min lillesyster Berith också.
Hon var allas vår kelgris och gullunge
Min lillesyster Berith ordnade maskerad när min Maria fyllde år.
Berith med sin hund i famnen utklädd som gumma.
Mina två grabbar längst bak. Thomas som är utklädd till kvinna och Kjell med röd skjorta o slips.
Maria med glasögon är katt.
Berith båda pojkar Micke och Magnus med cowboyhattar.
Mia matade Maria med glass trots att dom ville jag skulle sätta en sond
rakt ner i magsäcken och mata henne genom en slang.
Men då hon kunde äta trots att det tog sin tid.. ville jag
absolut inte det
"Såna" där måste ju få sond, var deras kommentarer
Mina kommentarer är nog överflödiga. SUCK!
Men allt smakade ju så mycket godare om hon fick äta direkt. Till och med kräftor!
Vi var och handlade.
Vi bakade pepparkakor till jul
Vi firade lucia
Var på julkalas med Maria. Beriths pojkar Mike och Magnus.
Ovanför Maria i prickig klänning kusinen Petra.
Längst ner i likadan klänning som Maria, min kusins barn Caroline.
Maria blev förvånad över Nallen i julklapp
Det blev många, långa mys stunder med henne.
Så här glad blev Maria när hon fick paket av Maria
Denna lilla ängel hade jag lyckan att få rå om tillsammans med min familj, under 7år
Jag hade henne ca.250 dagar per år, resten av tiden bodde hon i Ösmo på ett vårdhem för utvecklingsstörda barn.
Den dagen, då personalen ringde och gav det sorgliga beskedet att Maria stilla somnat in.
DÅ.........
Hela min värld rasade med ens ihop!.
Jag kastade mig på telefonen och ringde Marias mamma.
Snyftade och snörvlade och grät, men Sylvia var så gullig och så lugn och fin
Jag vet faktiskt inte hur vi två mammor lyckades att trösta varandra
Vi slängde oss in i bilen å åkte till Södersjukhuset.
Där var så gullig personal som visade in oss i ett rum
Dom hade gjort så fint med tända ljus och blommor.
Där låg vår ängel, hon såg ut som hon sov.
Min egen Maria som bara var 12år då gick fram
och la blommor som vi plockat, i hennes hand.
Hon pussade Maria på kinden och sa: Nu är Maria en ängel Mamma!
Och Kjell min lilla stora pojke som skulle vara stor och stark var helt blek och bara
kramades.
Jag kommer inte ihåg någonting annat än att dom små levande änglar som stod bredvid mig,
som var
kvar, kom att betyda allting och är själva livet
Det är det enda som betyder något!
Allting annat har vi bara till låns.
Detta skrev jag på Pingstaftonen
Inne i mig det bara låter.
Mitt hjärta, Mitt hjärta, det gråter.
Det skriker - Gråter!
av glädje- förtvivlan
Gud! som haver barnen kär
Ja- så heter det ju -och-
Dig måtte han älska
eftersom -
han hämta Dig nu.
Jag tänker så här -
Även om det
gör OSS illa
är det skönt för dig DU lilla
Det känns ej så tungt.
Vet - att Du aldrig haft det så skönt.
När du äntligen sover lugnt Godnatt, min skatt!
Du kan inte tala, Du kan kanske inte se.
Folk dom undrar vad en "sån" som Du kan ge
Du verkar bara vara till besvär
Men du lilla "kråka"
Tänk, Jag har Dig kär
Det är inte alla givet
Du har lärt mig nått om livet
Jag vet att jag lever och reser mig upp,
när jag kramar din späda kropp
Den känslan av styrka och lycka Du ger.
Den är mellan oss och inte för fler.
Jag tror själva lyckan i hjärtat ditt bor.
Den ger mig en styrka oändligen stor.
Oftast är det jag som är hjälplös och svag
Men när Du sen ler och jag stryker Din kind
Då blir jag stark och tar nya tag.
Tack, lilla "kråkan" att jag fått älska Dig
Till begravningen låg min Kjell
i lumpen och fick äran att bära
Sveriges paraduniform. En stilig ung man.
Min Maria ville vara fin och bar Jesse härads folkdräkt.
Från Värmland. Det var lillasyster Beriths dräkt.
Vi plockade blommor från vår trädgård.
Ack., så svårt det var när Kjell gjorde ståtlig honnör för vår lilla ängel.
I denna lilla vita kista. Och när den sakta sänktes var vi
otröstliga.
Vi låter ett ljus vara tänt för Maria, Hon finns numera som ett
ljust minne och påminner oss om att:
Änglabarn
är oss till
låns
Samma natt satte jag mig ner och förbannade Gud och hela världen.
Hur kunde någon va så grym att ta våran lilla tjej i från oss
Då skrev jag dessa rader.
Maria, Maria min ängel
skir som blommans stängel
Din späda kropp
var som blommans knopp
Den blommar en tid och slår ut
Vissnar, sedan, och dör ut
Men minnet av doften och blomman i sig.
Det är så min tanke är om Dig
Du gav mig ett kärlekens frö
Då är det inte så svårt att säga adjö
Jag har upplevt dig
och kan aldrig förlora dig.
Lilla "Kråkan" vad Jag älskar Dig
Efter begravningen åkte Maria och jag till Sylvia och Sune.
Det här är vad jag skrev i dagboken då.
Maria, min dotter och jag åkte dit en kulen skön höstkväll.
Det kändes verkligen välkomnande och fint
Vi pratade och kramades och pratade och som vanligt
så gjorde flickorna på "tjejvis" straxt innan vi skulle tacka för oss.
Då var naturligtvis Åsa (Marias lillasyster) tvungen att visa halskedjan
som Maria fick av oss till sin 10 års dag
och som vi senare gav till Åsa efter begravningen. Åsa var väldigt stolt över den.
Hon fick även några av Marias gosedjur
Det blev sent in på natten innan vi begav oss hem.
Mycket fattades att säga varann men det ger sig väl.
Maria och Åsa lovade att hålla kontakten.
Åsa verkade sur och avundsjuk för att vi ska flytta till Dalarna.
Men vi lovade att hålla kontakten.. Det gör vi än i dag.
Tack Sylvia och Sune att vi fick låna erat änglabarn,
Mickes och Åsas lillasyster
Denna lilla ängel som hette:
MARIA
