![]()
Den vackraste visan....kom aldrig på pränt....
om Småbrukar dottern Gref Anna Larsson
*5 augusti 1913 - 29 mars1995



från vänster Erik Kusén vid modern Anna, Systern Karin (Malmö), fadern Hans
Männen i svart är Jämt Hans o JämtJonas med frun Maria
lilltösen i mitten är minstingen Margit (Karlstad)
Anna till höger bredvid sin bror skidåkaren Edvin Kusen som kom 2.a i Vasaloppet
Han hade åkt tillsammans med Kändisar från den tiden som Berg, Liv och Dahl

I Dalarna fanns det inte vad man i dagligt tal kallar "statar" liv
Men rivaliteten och avundsjukan byarna emellan var och är ännu i våra dagar lika stark


Orsa och Skattungbyns kyrka
Både Anna och Sven konfirmerade sig 1927
Han i Orsa kyrka den 15 Maj och Anna i Skattungbyn den 26-29 Maj

Det var så att utsocknes inte sågs med blida ögon,
då de var rädda att de skulle förlora den lilla egendom de hade och ägde, genom ut-gifte.
Därför var det vanligt med sk. kusingifte för att behålla ägorna och skogen.

bilden från Skeerbacken och över Orsasjön

I Norra Dalarna, invandrade i slutet av 1600-talet många finländare.
De byggde upp gårdar och byar genom att svedja marken och
så småningom gick dessa småstugor och gårdar i arv till deras barn.
Det är ättlingar till dessa första Finländare som nu finns kvar i Finnmarks bygderna.
Det märks fram för allt på ortsnamnen som :Noppikoski, Pilkalampinoppi, Tandsjöborg
Janne berättar först om sin farmor Och hennes bakgrund.
Gref Anna Larsson född Kusén 5 augusti 1913 i Kallmora som ligger 1,5mil norr om Orsa
Hennes bakgrund präglades av 1:a världskriget och det var brist på det mesta.
Livet var mödosamt och kargt och det ordades inte så mycket om känslor.
Det blev mest tid för arbete och slit för brödfödan. Det var många munnar att mätta
Inte mycket tid för lek och stoj. Barnen fick tidigt lära sig att hjälpa till. Dom hade två kor för husbehov.
Anna var inte förtjust i sin far Hans Kusén, men avgudade sin snälla mor Anna.
Anna hade två bröder Edvin och Erik
och två systrar Margit och Karin
Anna berättade för Janne att hon som liten var tvungen att hjälpa till med dom flesta av sysslorna på gården.
Bära ved och vatten,
diska och städa det lilla huset
i Mässbacken,
som låg granne med Jämt Hans Hansson (skalden)
Med sparsam inredning, så som en utdragbar kökssoffa och två sängskåp.
I köket fanns ett köksbord och handsnickrade köksstolar och mjölkpallar.
Bruksföremålen var oftast handgjorda
Även kläderna, som bestod av vadmalskjolar, linnen för kvinnorna.
Männen bar oftast "stjinbrackkur" sämskinns byxor med tillhörande "stjimpa" läderförkläde.
Fårskinnsjackor till vintern
De använde hembygdsdräkt till vardags. Men det var inte all som hade råd med "högtidsklädsel"
Jannes farmor
hade ingen egen Orsadräkt.
Här med vännen "Bager Emma" till hö. utanför hemmet i Mässbacken
Hennes uppväxt präglades av arbete och slitet för att klara familjen och den lilla gården.
På somrarna måste alla hjälpa till till med slåttern.
Detta var mer eller mindre tvång, ingen lön för mödan där inte.
Måltiderna var torftiga och inte särskilt muntra. Dom åt oftast råg -gröt till kvällsvard och
Mor Anna värmde den kalla gröten med mjölk på morgonen.
Hon fick med sig hembakat knäckebröd/ flott med sig till skolan, som hon sällan åt upp.
För hon bytte hellre det hårda brödet mot en limpa -skiva med margarin på.
Hemma, fick
dom sällan smör på brödet. För det såldes eller byttes mot kaffe, mjöl, socker, salt
Den vanligaste middagen bestod av Stekt sill, strömming, potatis, pannkakor,
soppor av olika sorter
Endast till söndagarna åt dom kött eller fårkött, hemlagad korv.
Det sköljdes av i kallt vatten eftersom nästan all mat saltades in och förvarades i "härbret"
Till julen fanns det lutfisk, gröt och hembakade rågkakor med smör och ost, olika korvar
Dom
hade en julgran med levande ljus och glitter och flaggor.
Flaggorna har hon gett Janne.
Äpplen fanns,
men INGA JULKLAPPAR

Anna minns att dom fick julklappar för första gången 1930 då var hon 17år och
hennes syster Karin kom på besök från Malmö, där hon arbetade åt deras morbror Jonas.
Annas mor "jämtAnna" brukade baka "hastbullar" till sina fem barn. Tre kullor och två masar
Hon bakade på vetemjöl och mjölk vilket var en lyx vid den här tiden.
Sedan strödde man kanel och socker på. Mums intygar Anna
En rolig parentes är att varje gång det serverades pannkakor så spottade Edvin alltid på dom första pannkakorna
Han ville alltid ha dom första själv. Den andra brodern Erik skämdes inför sina vänner
om någon skulle råka se att han hjälpte sin mor med att skura golv.
Därför var det väldigt viktigt att dörren var noga stängd.
Gammel-Föräldrarna kallas på Orsamål
för "GåmmelFalla å GammelMunnå"
Liten ordlista för Orsamål:
Munnå Mamma Mära Myra
Falla Pappa Rotå Råma
Hättå Mössa Ljot Ful
Wuttå
Vantar
Esmin Ensam
Jätå Mat
Ävälliga Alltid
Wir Vi Grivlå Krypa
Jålåk Elak Skråmt Spöken
Windå Kasta Länås Smyga
Tjir
Ko
Måsse Kasse
Kripper
Barn Måsse
Katt
Wittern Vintern Nämbör Närmare
Sucka Strumpa Gralla Mycket
Måck Mask Stjir Långfil
Norrtör Norr Suttör Söder
Weder Luft Sputtå Spotta
Glisa Le Onårdun Olydig
Godö Gott Sula Svala
Luttå Dofta
I figd me = Jag följde med Åm kåm kajtud = Han kom springande
Pirkå av = Knalla iväg I wil int = Jag vill inte Wel ålldus märkt = alldeles mörkt
Wi knållödum av emåt etter wöss = Vi traskade hemåt samma väg vi kommit
"Munnå" Anna beättade att hennes far Hans Kusén var borta från hemmet under långa tider,
som flottare och skogshuggare.
Hennes mor "JämtAnna" var för det mesta ensam hemma på gården
och tog hand om sina fem barn



och "gåmmfoket" Hennes föräldrar hette "Jämt Juga" och "JämtAnna" på Orsmål
Jaa, modern bar samma namn som Anna i tredje generationen.
Dom (gammelfolket) var gripna av den Rosenianska väckelsen, från mitten av 1800talet
I sin lågkyrkliga fromhet var dom ivriga kyrkobesökare
Däremellan sökte dom sig till de evangelistiska bönehusen,
en annan gren i samma träd, var den baptistiska orienterade
väckelsen, som särskilt gick fram i de Södra Orsa byarna.
Anna Larsson berättar att hon minns sin morfars besök, varje Söndag.
När sen "gåmmfoket" dog. Först gåmfar å sen gåmmor,
då fick Jämt Anna bo kvar i fädernegården så länge hon levde.
Det löftet fick hon av sina "fisförnäma" bröder (orsadiktaren JämtHans)
Det fanns andra omständigheter som komplicerade situationen på orten.
En trolovning (JämtHans) som bröts, knöts ihop och bröts igen.
Som vållade mycket slitningar och disharmoni inom familjen.

Jämt Hans barn Karin 1917och Stina 1921 som blev kvar i Orsa
Anna Larsson berättar vidare att dom stora Skogsbolagen
lurade av hennes mormor skog för en ringa slant.
Hon bytte faktiskt bort en skogsbacke för en "tina" smör
och än idag kallas den backen för "SmörTinabacken"
De flesta äldre gamla Orsabor vet var den här backen ligger i Orsa
Hon berättade vidare att brodern Erik bytte ett litet (sitt arvegods)
torp på ett rum och kök, mot en Vit Racer cykel!!!!!
Torbjörn vet inte så mycket om sin morfar för han var bara 4år då han dog.
men Anna har berättat om det hårda livet i skogen och
om hur håret frös fast i väggarna på natten, då dom sov i kojorna.
Hon talade om den ensidiga kosten som bestod av
Amerikanskt fläsk å "kål bullar" (mjöl, salt, vatten) som stektes i flottet.
Besvären med vägglöss, som ramlade ner i sängarna när det blev lite varmt.
Kojorna dom sov och lagade mat i bestod av timrade stockar som var tätade med mossa.
En stor öppen spis mitt i rummet med ett hål rakt upp i taket.
Väggfasta sängar gjorda av brädor som dom i bästa fall
la lite "starrgräs" på annars,
ingenting annat än en fårskinnsfäll som dom svepte om sig.

Dom var ca.10man att dela på utrymmet. Och livet var hårt och kargt.

Det kommer mera i mån av tid