|
Jag drabbades redan som 19åring av fibromyalgi.
Men på den tiden -60talet var pratades det inte
så mycket om när man hade ont i kroppen.
Jag vet inte hur otaligt många olika behandlingar jag gått på.
Allt ifrån sjukgymnastik till akupunktur.
Men ingenting hjälpte!
Det kändes tröstlöst många gånger när jag blev ansedd som gnällkärring!
Det var ju ett begrepp som var vanligt
förr. SVEDA VÄRK och BRÄNNKÄRRING!
Blev lite konfunderad när det stod i mina
journaler med små bokstäver svbk.
Ibland var smärtan så svår att jag låg för ankar flera dagar.
Utan en förstående familj tror jag aldrig att det skulle gått
Under åren som gått har jag lärt mig att hantera min
egen värk.
Vila arbete i lagom potioner och varma bad hjälper för mig.
Men det är ju väldigt individuellt. Att
tänka på sig mig och följa kroppens egna signaler.
Jag måste alltid tänka på att säga: NEJ!
Det är en sak som jag har haft väldigt svårt med.
Jag är ju pappas stora flicka!
Som alltid skulle hjälpa alla andra och ställa upp och aldrig protestera
Kände mig ibland som "Kungens lilla piga" för jag ville så förtvivlat gärna bli omtyckt..
Det var inte förrän jag fått mina två underbara grabbar och "lillflickan"
som jag blev ett så kallat riktigt rivjärn!
 Då först förstod jag att det var ju vad JAG tyckte
och tänkte, kände som betydde nått. Inte
andra
Det har ju skrivits spaltmeter om Fibromyalgi
och eftersom min yngsta son har Psoreasis Artrit, och
tar cellgifter
och behandlas med cellgifter och sprutor och tabletter
och min dotter har Fibromyalgi, så
vet jag vad det innebär.
min äldsta son har Reumatism
går med rullator nu.
och jag är gift sedan 22år  med Torbjörn som har
RemartoidArtrit
som förstört hans kropp enormt, med många operationer och proteser.
Så tycker jag inte att jag ska fördjupa mig så mycket i det.
Jag vill inte göra nån snyfthistoria av det här.
Alla har vi våra olika svårigheter att dras med.
jag försöker bara se det ljusa och fina som ändå finns i livet.
Både Torbjörn och jag har under 15år varit väldigt aktiva i
Reumatikerföreningen i Orsa.
 
Torbjörn har varit ordförande i femton år.
Själv var jag socialombud och sekreterare.
Under några år var jag även värdinna i Tandådalen
under Reumatikerveckorna.
Otroligt givande och stimulerande. 
Här är det utspisning på gång
Jag lärde mig att det finns alltid dom dom har det värre.
Här är Vi på bussresa med Reumatikerföreningen i Orsa.
Torbjörn och jag till höger, Maria till vänster.
Vi åkte en heldagsutflykt till Fågelsjö.
Det är en gammal gård som bevarats
precis så dom det begav sig i början på 1900talet.
Familjen som bodde där låste bara dörren
och byggde ett nytt hus vid sidan.
Så det är ett museum som visar allt det gamla.
Både hur dom levde och verkade.
Se deras egen hemsida.http://fagelsjo.hbf@telia.com
Det finns en gammal smedja kvar,
som visar hur dom tillverkade bössor och alla bruksföremål.
Det var en väldigt givande dag för alla deltagare.
På hemvägen drack vi kaffe
vid skogsmuseet vid Tandjöborg. Börningsberget.
Maria tyckte det var roligt att vandra runt med Erik Rham
han hade väldigt mycket att berätta.
Maria fullkomligt älskade Erik Rahm och tultade runt med honom
han berättade om milor och arbetet i skogen.
Börningsberget är ett skogsmuseum som ligger mellan Tandsjöborg och Fågelsjö
En lisa för själen för stressade storstadsbor.
Åtskilliga var dom gånger vi åkte på bussresor.
Här vid Elverums museum. I Norge.
Det bästa med att vara med i en förenig är
tillfällen till utbildning.
Här med distrikt RMR på Ålands resa.
Trevlig shoppingtur på Åland
Inte bara skolbänken. 
Torbjörn i fören med otrolig utsikt.
Nog var det vacker utsikt.
 
Det fanns även tid för en stunds avkoppling.
Och så det mest kvinnliga, frisyren!
Medan jag satt bland dom andra rökande damerna.
Till höger.
Okay,vi fikade och hade trevligt oxå.....
Väskan som står på golvet har Torbjörn gjort för en massa år sen.
Torbjörn passade på att beundra den vackra konferens salen
och utsikten från däck.
Torbjörn som varit underbefäl kände väl igen sig.
 Trots att han varit på en ubåt.
Torbjörn tackar Distrikts ordförande Gösta Orrberg
med en chokladask.
Lokal ordförande var Torbjörns moster
Gullan Sundberg
Här är vi på Mora Parken.
Signe Rahm som var allt i allo, jag,
Ordförande Gullan Sundberg,
Kassören Ingeborg Larsson.
 
Även vardagsbestyr måste göras.
Det var trevligt att representera föreningen.
 Det är en tid vi minns med glädje.
| 
