|
Torbjörnsmormors mormor
var syster till Jemt Hans.
  
Torbjörns mormors mor föräldrar
Anna Swälas och Jemt Jon Hansson 1902
Det här är alltså Jämt Hans Jonssons föräldrar.

Bilderna är från boken OSSFOK
Orsa diktaren som översatte bibeln till Orsmål
Han hade tvillingsystrar som hette Kerstin
och Anna, (Torbjörns mormor)
Det var alltså 3 generationer som hette Anna.
Torbjörns mamma, mormor ,mormorsmor.
Han hade oxå en lillasyster som hette Maria och var gift med Anders.
(barnen Alice och Gösta )
Jemt Hans hade även en broder som hette
Jonas och var gift med Judith
Som var konditor i Stockholm.


I mitten Jemt Hans mor, Jemt Anna Hansson född Svälas i Orsadräkt
Överst står från vänster Kerstin gift med Henrik
Judith von Knorring gift med Jonas står till höger
Maria i mitten gift med Anders
Jemt Hans sitter vid sidan om sin mor
Nedanför sitter Anders gift med Maria.
Barn från höger: Eivor och Iris är Kerstins barn
Erland är Jonas barn med Judith
Alice och Gösta är barn till Anders & Maria

Hans mors begravning 2 April 1926
 
Kistan och sista färden. Till häst

"JemtHans" Syster Anna Kusén 2a från vänster mellan sina barn
Erik Kusén o Karin/Högborg
maken Hans Kusén "Blickus" som nr4
Lillflickan Margit Kusén/Olsson mellan morbröderna Hans och Jonas
Moster Maria gift med Anders.
Till höger står Torbjörns mor Anna med brodern Edvin
Edvin Kusén var skidåkaren som åkte Vasaloppet,
bästa placeringen var 2:a i Vasaloppet.
Torbjörns morbror Edvin sa alltid
Att: han hade åkt med Liv och Berg och Dahl
Namnen på skid kändisarna på 40-talet
Då var det liv i berg och dal............

Jämt Hans och brodern
Jonas som var konditor i Stockholm

ÅNGENS fäbodar, som var byggd på 1700-talet, efter den strävsamt skrittande hästen,
uppför liderna, diktade han den populäraste visan på Orsamål.
"Wårwaisa"
Hans föräldrar hade en fäbodstuga där.

Den sjungs häruppe på "Orsmål" än i dag vid skolavslutningarna

Orsa kyrka Skattungbyns kyrka

Yttersidan av hans liv föreföll ljus och ordnad.
Han hade gift sig och flyttat till Västmanland.
I stället för att stanna i hembygden.
  
Jemt Hans lämnade en kvinna med två utom äktenskapliga barn.
"Hol Kerstin Andersson" som födde barnen
Karin född 1917 och
Stina den 4 augusti 1921
Vilket hade förtigits länge!
Och inte talades så mycket om. Dom ville inte säga vem som var Fadern
Stina som idag är 88 år , en pigg och helt underbar dam
 
Här matar Stina "Dutten" med potatis

  
Hans och hans hustru besökte troget midsommarfestligheterna i Orsa.
Alltid klädd i Orsadräkt.
Men längtan efter hembygden blev värre,
genom att dessa kontakter gav minnena mer näring.
Längtan blev dikt.

Så föddes Hembygdsdiktaren och nitälskaren för
"Orsmålet" Jämt Hans.
Överallt nedskrevs dessa dikter.
Han förde som lantbrukare, mjölkjournal över
kornas mjölkproduktion.
Under siffrorna i de noggrant förda journalerna
kunde finnas en vis-stump på "Orsmål"

När hustrun dog och ingen av hans
barn hade håg för lantbruket,
sålde han hustruns föräldragård
och flyttade till Västerås,
där han dog.

Men h an var en bygdens son, som hjälpte till att bygga upp
hembygdsgården här i Orsa 1922
Då han klädd i Orsa dräkt, sjöng sin egen visa....
1 Juli 1928 invigdes hembygdsgården
av
Landshövding Kvarnzelius.

1935 spelades det in en Hembygdsfilm.
Som heter: Orsa i Forntid & Nutid
 


Ett minne från härbres backen
på Mässbacken 3/8 1933
Från vänster Kerstin och hennes barn Iris
och Torbjörns mormor Anna (tvillingen)

Torbjörns mor Anna till vänster
med vännen "Bager Emma" utanför huset i Mässbacken

En outgiven dikt av Jemt Hans till tvilling systrarna
Anna och Kirsti på 50års dagen 9 Maj 1932
Anna var Torbjörns mormor
Torbjörns mormor till vänster med Kirsti

Nu vill jag gärna dela med mig av han tankar och dikter.
Dikterna får absolut inte kopieras eller skriva av, för att användas som era egna.
Detta är första gången de publiceras, så snälla respektera min vädjan
och låt JemtHans få heder åt detta.
Till Anna å Kesti
Till stugan där hemma min tanke nu glider i vår brådskans tider år åttiotvå
Där ligger en moder i vånda och lider- för Anna å Kerstin å hoj - det var då!
Ni växte, blev stora fast kosten var mager och snart skilde ödet vårt Mors tvillingpar
Vid sjutton år Kerstin åt Helsingland drager men Anna mår bäst hos vår Mor och Far-
Men livet går fort på vår levnadsbana milstolpar kommer och milstolpar gå
Just som vi går här och ingenting ana, ser vi en milstolpe framför oss stå
I dag är det Anna å Kerstin som hunnit fram till ett märke på levnadens stig
Men - vid femtio år har ni målet ej vunnit Nej! målet är okänt för Er och för mig
Just sådant är livet för Er och för många som nödgas att gripa en vandringsstav
Än möter man solljus, än pass som är trånga tills målet man når, och stängeln bryts av-!
Nog minns Ni Er ungdom vid glittrande vågor och blånande berg där ert ägg var fäst.
Nog minns Ni en tid då Ert hjärta var lågor och borta var bra, men hemma dock bäst -!
Helt säkert så flyga ock tanken tillbaka till tiden då heliga löften Ni gav -.
Hur lycklig Ni var då Ni fick var sin make hur sorgsna Ni var vid "de käras grav".
Ja, förgängligt är allt, både gårdar och pängar och tomt vare livet för Er och för mig,
om inte vi hade båd pigor och drängar som sprider sitt solsken, när mörk blir vår stig-
Måtte Ni finna den ro och den trevnad som Ni behöver för kommande dar
Tro, Hopp och Kärlek, skall styrka Er levnad. Bedjen till honom som makten har-!

Hav tack kära syskon för fostran Ni givit två griniga bröder som retas ibland --
På hävdernas blad skall det goda stå skrivet när döden har slitit vårt syskonband --!
Gud give Er lycka i prövande tider och mod till att kämpa till målet Ni når
Så var ock beredd när mot slutet det lider och vi i det okända hemmet ingår --!
BOTSEBERGA den 8 Maj 1932 Hans
Hälsningar i hast och må så gott

Brevet som han skrev till Torbjörns mamma Anna (vid modern Annas bortgång)
Alltså Jemt Hans ena tvillingsyster
BOTSEBERGA den 2 Mars 1932

I hågkomna!
Ske guds vilja!
Tack för brev och telefon om underrättelsen!
Sörj inte kära barn, allt är fullkomnat.
Jag var beredd att Anna skulle få sluta, var glad att lidandet inte blev längre
Tyvärr kan jag inte komma. Doktorn förbjöd mig arbeta en tid, men det är
ingen fara kanske något fel åt gallan. Vi äro alla friska annars.
Låt Forsgren eller Jämten läsa mina verser vid lämpligt tillfälle vid
graven, det är min sista hälsning till syster Anna.
Krans skickar vi idag, hoppas allt kommer fram.
Kan ej skriva mer nu. Skriver sedan får höra hur Ni mår.
Hälsa far och ta allting lugnt.
Ni är unga och har krafter, men sköt Er hälsa!
Hälsningar Hans
Hälsa släktingar och Maria

TILL SYSTER ANNAS BÅR

Din arbetsdag tog hastigt slut i kvällens sena timma
Ditt lidande du kämpat ut när nattens stjärnor glimma
En stjärna föll - från himlen ner Din dag var slut- du finns ej mer --

Så är vårt liv likt ett stjärnefall på livets jorde bana
I dag vi sköta om vårt kall men knappt vi kan ana
att innan midnattstimman slår vi in i evigheten går --

Dig livets strid, ej mera stör En syster kär har somnat -
Vi så här frågande- varför? Ditt livsverk var fullkomnat -
Du var beredd, så kom det bud och du gick hem, i tron på Gud.

Du spred blott solsken var du gick Ditt minne ingen glömmer.
Vi de din kärleksfulla blick fast mullen stoftet gömmer.
En gång vi alla där ska bo- Min kära syster, sov i ro!
Din vandring hos oss blev ej lång ett ömt farväl jag bringar
Vi skiljas här, men möts en gång där sången evigt klingar-
JEMT HANS 1935
När Jämt Hans syster dog,
kommer Torbjörns mamma Anna ihåg som det vore igår.
Hon arbetade då i Stockholm,
hos morbror Jonas, som var konditor.
Jonas hade med sig en tårta till begravningen.
Den var SVART med ett VITT KORS på.
Anna ville inte ha någon tårta..
Hon tyckte det var obehagligt att
äta en svart tårta på sin mors begravning.

Hon sörjde sin mor väldigt mycket..

Dagmar Mårsén
Torbjörns mammas släkting hette Dagmar Mårsén
Dom är tremänningar men dom sa alltid att dom va kusiner

Anna och Dagmar var tremänningar

Dagmars dotter i vit tröja Iris Hanhe är gift med Anders
och bor höst uppe i Skattungbyn Dom gillar som vi auktioner.

Iris och Anders dotter
Rosanna Hane har numera tagit över rollen,efter sin mormor Dagmar,
som lekledare under midsommarfirandet i Skattungbyn
 
Hon är numera kantor i Orsa kyrka


Jag glömmer aldrig då jag första gången skulle besöka Dagmar med Anna.
Vi åkte upp till Skattungbyn och vi skulle dricka kaffe hos Dagmar.
Torbjörns minsta son Janne Lekte utanför med min dotter Maria.
Jag som kom från Stockholm förstod inte så mycket när Anna och Dagmar "dalskade"
Än idag kommer jag ihåg vad hon sa till mig.

Åh. ocka fina kripper du har och Gu ocka fina tjiröga du har.
Jag log och nickade, för jag fattade inte ett dugg vad hon sa
Jag var ju tvungen att fråga Torbjörn när vi kom hem..

Han log med hela ansiktet å sa: Att det va fina ungar jag har och att jag hade fina KOögon.
Oj, oj. va jag blygdes då. Idag förstår jag ju lite mer.

Jag är glad över att min son Thomas å Ingela i Mora
pratar dalska med barnbarnen.
Jag ler i mjugg när jag hör henne säga till ungarna :
"Kring di kulla" och "When säg du"
Vilket betyder : Skynda dig flicka och vad säger du
  
|