Etrat Nodjumi flydde till Sverige
från Iran med sina tre barn
Mariam och tvillingarna Amir och Amin.
Vi lärde känna henne
då vi bodde på Lingonstigen i Mora.
Där var det trevlig grannsämja och
vi anordnade gårdsfester med både mat och musik
Här är Etti med Torbjörn och mej då vi hade maskerad.
På Lingonstigen i Mora
Ungdomarna fixade till ett eget dico.
Dom målade och donade,
hade egna fester bjöd in artister,
som "Barnane" från Trazan och Barnane.
Dom ordnade egna Lucia-fester.
Lucia för både dom mindre och större.
Där min dotter Maria var med
.
Till och med våra grannbarn Lilla Madelene och Patrik kom och lussade för oss.
Madelene som idag är stora damen. Nybliven mamma och uppfödare av kaniner
Se hennes hemsida
Efter mycket skriverier i tidningarna här i Dalarna,
beslöt vi att sätta press på invandrarverket,
för det dröjde med beslutet om Etti skulle få stanna eller inte.
Hon fick besked om att hon och barnen skulle utvisas
efter det att barnen gått i flera år
i Svensk skola och skaffat sig vänner.
Då började vi med en namn insamling på gården och fortsatte runt hela
Mora ända till politikerna.
När tidningarna väl fått nys om detta, blev pressen för stor för familjen.
Vi firade nyår tillsammans i vårt hem.
Från vänster: Ettis lillasyster Janet (som redan hade uppehålls tillstånd)
.Jag och Etti. Men det märktes att alla var spända och oroliga.
Nog märktes det att vi alla var nervösa. Även Jag och Maria
Mariam och Ettis bror Ahmad, Etti, Amin, Maria,
Torbjörn, jag och Amir vinkar åt grannarna vid 12slaget.
Vi skjutsade Ettie och barnen till ett ställe i Dalsland för att gömma dom.
Barnen som gick i samma klass ritade och skrev hälsningar som vi hade med till dom.
Tidningarna var inte sena att rapportera om vad som hände..
Efter mer än 2 månaders oviss
väntan fick vi så beskedet per telefon.
Mora Tidningens reporter var hemma i vårt kök när vi fick beskedet: Ettie får stanna!
Bilden var i Mora Tidningen.
Glädjescenerna var många när vi ringde runt till
alla bekanta och berättade den glädjande nyhetenHär ringer jag
min mamma för att berätta den glädjande nyheten..
.
Janet och jag åkte ner till Mora för att hämta
alla plakat som använts under demonstrationerna.
Demonstrationen för Etti 300 gick med plakat
Köpte tidningen med stora rubriker
om den Iranska mamman
.
Det gick nog inte en dag utan att det stod nått om den Iranska mamma
Maryam rusade ut till alla barnen när dom kom hem.
Det hann bli sent på kvälleninnan Ettie fick en stor välkomstkram av Torbjörn
medan Moratidningens reporter t.hö. vackert fick vänta
Vi hade tänt marschaller utefter hela gatan
och satt alla plakat utanför deras hus för att välkomna dom.
Etties bror Achmad blev så glad så han lyfte upp mig till taket.
Achmad med tårta i högsta hugg
Janet med blommor var helt slut efter väntan.
Stora pusskalaset med min dotter Maria.
Champagnekorken flög i taket!
Denna bild var i Mora Tidningen.
Janet i mitten är själaglad likaså brodern Ahmad
Maria bakom till höger. Vad pojkarna heter vet jag inte.
Vi dansade hela natten lång
Trots att tiden går
och Ettie med sina barn flyttat till Kungsbacka
så har hon varit upp och besökt sina vänner i Mora.
Vid varje nyår så ringer hon oss
Talade med henne idag den 16/1 2008
Tack för att vi ännu får räknas till Era vänner
Tyvärr fick detta andra följder!
Lagom till min födelsedag fick jag beskedet att min son Kjell
var på lasarettet i Mora Det var ingen absolut ingen vacker syn jag möttes av.
Han hade blivit misshandlad och sparkad då han gick emellan ortsbor och
Iranier
Inga roliga rubriker.
I synnerhet inte om det är
min egen son dom skriver om.
musik:
FleetwoodMac "Albatross"
Men han blev både glad och stolt 
